Varför hjärnan väljer det värsta

Din kollega svarar inte på ditt mejl. Du har skickat det för tre dagar sedan.

Vad tänker du?

Om du är ärlig med dig själv — de flesta drabbas av någon av följande tankar:  att du har gjort något fel. Att de undviker dig. Att det finns ett problem.

Det är vad jag kallar misstänksamhetens motorväg.

En bred, välkänd väg som hjärnan hittar direkt.

Varför den finns

Hjärnan är inte ond. Den gör sitt jobb.

Och det jobbet — i tiotusentals år — har handlat om att skydda dig. Att scanna av omgivningen för hot. Att vara snabbare på att reagera på fara än på trygghet.

Det har räddat vår art. Men det skapar problem i ett kontorslandskap.

För när en kollega inte svarar är det troligare att de är sjuka, stressade, eller helt enkelt missat mejlet — än att de i smyg ogillar dig.

Men hjärnan tar den första vägen. Alltid.

Vad du faktiskt kan göra

Nästa gång du märker att du är på motorvägen mot det värsta — stanna upp.

Inte för att du ska låtsas att allt är bra. Utan för att du ska fråga dig: vet jag detta, eller tror jag det?

Det är en liten fråga. Men den öppnar ett utrymme.

Och i det utrymmet finns ett val — att ringa din kollega, att vänta ett par dagar till, eller att skriva ett lättsamt nytt mejl.

Alla tre är bättre än att gå runt i tre dagar och bygga ett drama i huvudet.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se