Vad är självledarskap?

Det är en fråga jag älskar och fruktar lite på samma gång.

Älskar den för att svaret är så mänskligt. Fruktar den för att det är lätt att göra det krångligare än det behöver vara.

Så låt mig försöka hålla det enkelt.

Den viktigaste relationen du har

Självledarskap börjar med en insikt som låter självklar men som de flesta av oss missar i vardagen: den viktigaste relationen i ditt liv är relationen till dig själv.

Hur pratar du med dig själv när det går fel? Hur bemöter du dina egna misstag? Hur ser du på dina möjligheter att förändras?

Det påverkar allt annat. Hur du behandlar dina kollegor. Hur du hanterar konflikter. Hur du fungerar hemma. Det som händer i mig — händer snart mellan oss.

Att leda sig själv, inte kontrollera sig själv

Här gör många ett misstag. De tror att självledarskap handlar om att stänga av känslor, vara rationell och aldrig reagera. Det är inte det.

Självledarskap handlar om att lyssna på sina känslor — utan att låta dem köra bilen.

Tänk på en bil. Du är föraren. I baksätet sitter ilska, rädsla, stress, stolthet och glädje. De har fullt rätt att vara där. De ska vara där. Men de ska inte hoppa fram och ta ratten.

Det är din bil. Du kör.

Det är en träningsbar färdighet

Det fina med självledarskap är att det inte är en personlighetsegenskap du antingen har eller saknar. Det är något du tränar.

Precis som du tränar dig att spela ett instrument, att lyfta tyngre eller att löpa längre — kan du träna dig att märka vad som händer i dig innan du reagerar. Och i det utrymmet finns ett val.

Det är där självledarskapet börjar.