Kärleksförbannad - självledarskap på hemmaplan

Vi tränar gärna självledarskap på jobbet. Vi pratar om det i kurser och föreläsningar. Vi sätter upp affischer om värderingar och beteenden.

Och sedan åker vi hem.

Och hemma, med de vi älskar mest, är vi ibland som sämst.

Varför?

För att hemma finns ingen publik. Ingen chef som ser. Inga kollegor som bedömer. Hemma är vi av — och det är precis då våra gamla mönster tar plats igen.

Kärleksförbannad

Det finns ett ord jag älskar: kärleksförbannad.

Du är arg. På riktigt arg. Men inte för att du inte bryr dig — utan för att du just bryr dig. Jättemycket.

Skillnaden är enorm. Men den syns inte alltid i hur vi agerar.

Jag tänker på en kvinna jag känner väl. En kväll, i en situation där hon hade all rätt att explodera, valde hon något annat. Hon sa vad hon kände. Tydligt, klart, utan att slå på. Och sedan — och det är det som fastnade i mig — frågade hon vad som hade gått genom mitt huvud. Hon var upprörd och omsorgsfull. Hennes ilska handlade om att jag höll på att ta ett dåligt beslut och ställa till det för mig. Hon var helt enkelt kärleksförbannad.

Det är självledarskap på riktigt.

Inte i ett kursrum. I ett kök.

Vad kärlek faktiskt är

Alain de Botton säger att vi är uppvuxna med en romantisk lögn — att kärlek ska vara naturlig och självklar om vi bara hittar rätt person.

Men kärlek är inte en känsla som infinner sig. Det är en färdighet.

Och som alla färdigheter kräver den träning.

Den som inte tränar sin förmåga att visa sårbarhet, att lyssna på riktigt och att välja hur man agerar i stunden — den har svårt att bygga den typ av relation som forskningen bekräftar är det som faktiskt gör oss lyckliga.

Det börjar i dig. Även hemma.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se