Bagaget i baksättet

Alla reser vi med bagage.

Inte det med hjul och dragkrok — det andra. Det som inte syns men som du känner av, ibland utan att riktigt förstå varför.

Och det är ett av de viktigaste koncepten jag vet när det gäller självledarskap.

Existenstråden och Känslotråden

En vän berättade för mig att varje smärtsam upplevelse i livet har två trådar.

Den ena kallas Existenstråden. Den berättar om vad som hände, och när.

Den andra kallas Känslotråden. Den berättar om hur du kände, då.

Existenstråden försvinner aldrig. Den är en del av din historia.

Men Känslotråden — den kan du bearbeta. Den kan knytas upp och släppa.

Och det är en enorm skillnad. Skillnaden mellan att kunna berätta om något svårt utan att det river upp allt — eller att fortfarande bära hela smärtan som om det hände igår.

Varför reagerade jag så där?

Har du någon gång reagerat starkt på något och efteråt tänkt — men varför reagerade jag så intensivt på det?

Svaret är ofta i bagaget.

Något i nuet väckte något ur det förflutna. Inte för att du är svag eller konstig — utan för att hjärnan kopplar ihop mönster. Det är en funktion, inte ett fel.

Men om du inte vet vad som finns i bakluckan, kan du inte förstå varför bilen ibland sladdar på platser andra knappt märker.

Varför bära det ensam?

Det viktigaste jag kan säga om bagage: du behöver inte bära det ensam.

Att bearbeta Känslotråden kan ta tid — ibland år, ibland decennier. Det är inget du klämmer in mellan två möten.

Men det arbetet är av de viktigaste du kan göra. Inte bara för din skull. Utan för alla relationer du har.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se