Konsten att tjuvlyssna på sig själv
När jag var sju åtta år tjuvlyssnade jag och min bästa kompis på hans storasyster och hennes kompis. Vi höll på att svimma av spänning varje gång de pratade om vilka killar de var kära i.
Det intresset har svalnat med åren. Men förmågan att tjuvlyssna har jag aldrig slutat använda. Bara på ett annat objekt.
Mig själv.
Ett krångligt ord för något enkelt
Psykologin kallar det metakognition — förmågan att observera sina egna tankar och känslor medan de uppstår. Begreppet myntades av psykologen John Flavell på 70-talet och har två delar: vad du vet om hur du tänker, och din förmåga att faktiskt styra tänkandet medan det pågår.
Det andra är det intressanta. Den där sekunden där du hinner tjuvlyssna på vad tanken och känslan har på gång — innan det når din mun.
Thomas Gravesens stenar
Den danske fotbollsspelaren Thomas Gravesen var som ung otroligt explosiv. En regelvidrig tackling, ett argt tillmäle till domaren, och plötsligt spelade laget med tio man. Ingen coach jublar över det.
En ungdomstränare lärde honom ett trick: i sekunden innan han exploderade skulle han i tanken räkna tre fiktiva stenar i höger ficka, flytta dem bakom ryggen, räkna dem igen, lägga dem i vänster ficka — och räkna en sista gång. Sedan fick han säga vad han ville till domaren.
Han fortsatte träna på det. Om och om igen. Och han fick en proffskarriär, bland annat i Real Madrid — inte för att han var mest tekniskt begåvad, utan för att han lärde sig agera innan han reagerade.
Kroppen är genvägen
Det fina med hjärnan är att den går att träna, precis som en muskel. Men den behöver verktyg. Ett av de mest effektiva är kroppen. När du låter kroppen göra något konkret — räkna stenar, andas, gå ett varv — manipulerar du hjärnan att stanna till och ge dig just den sekunden du behöver.
Kom ihåg: träning är inte match. I match räknas resultatet. I träning räknas upprepningen. Du ska inte prestera självledarskap. Du ska öva på det.
Vad är din version av stenarna i fickan?
— Hasse Carlsson | hassecarlsson.se