Ditt lilla rådjur

Jag bor längst upp på ett litet berg. Precis intill min tomt ligger en sänka full av grönska där mina grannar håller till — rådjuren. Trygga, vaksamma, alltid redo att springa vid minsta skugga.

Djupt i din hjärna bor ett likadant rådjur. Det bryr sig inte om vad du tänker. Det känner bara om något är farligt eller inte — och ibland springer det iväg av bara farten, fast det aldrig var någon fara alls.

Rådjurets adress är limbiska systemet. Dess namn är Amygdala.

Fly, fäkta, spela död — eller foga sig

Lilla Amygdala har fler verktyg än man kan tro. Den kan springa som blixten. Den kan bita ifrån. Den kan lägga sig ner och spela död. Och i nyare forskning har vi fått ett fjärde alternativ: fawn, på svenska ungefär att behaga eller foga sig för att överleva.

Fyra strategier, alla i tjänst av samma sak: att skydda dig.

Ett mejl du känner igen

Du får ett mejl. Du hinner knappt läsa de första raderna innan något spänner sig i bröstet. Orden är vassa, tonen kall. Amygdala vaknar.

Nu gäller det att hålla i ratten, för det är stökigt i baksätet. Och här kommer den delen som förvånar de flesta: att förklara, resonera eller läsa om mejlet en gång till hjälper inte. Amygdala förstår inte förklaringar. Den påverkas inte av logik.

Den förstår bara två saker: avstånd och tid.

Neurobiologi, inte psykologi

Att fysiskt lägga ifrån dig mobilen och lämna rummet minskar signalen på riktigt — då kan de mer tänkande delarna av hjärnan ta över igen. Att bara stänga skärmen och låtsas att du gått vidare gör ingenting, för det påverkar varken avstånd eller tid.

Och det är inte bara de skrikande känslorna, ilskan och rädslan, som styr din arbetsdag. Oron och sorgen viskar — och det gör inte resan lättare, bara tystare.

Nästa gång du märker att ditt lilla rådjur har vaknat: ge det det enda som det faktiskt förstår. Avstånd. Och tid. Sen tar du tillbaka ratten.

— Hasse Carlsson | hassecarlsson.se