Känslorna är inte dina fiender

Vi har ett märkligt förhållande till våra känslor.

Vi vet att de finns. Vi vet att de påverkar oss. Ändå beter vi oss ofta som om de vore ett problem att lösa — eller ännu värre, ett problem att trycka ner.

Men känslor är inte dina fiender. De är dina signaler.

Skillnaden förändrar allt.

Informationen, inte instruktionen

Tänk på det så här: en känsla är information. Den berättar att något händer — att du är hotad, att något är orättvist, att du saknar någon, att du bryr dig om något.

Men känslan är inte en instruktion. Den säger inte vad du ska göra.

Skillnaden där emellan — det är där ditt självledarskap lever.

Om jag är arg på en kollega så är ilskan en ärlig signal. Den berättar att något inte stämmer. Men om jag låter ilskan köra mötet, skriva det mejlet eller hålla det samtalet — ja, då styr inte jag längre.

Fem-åringen i baksätet

Jag brukar beskriva ilskan som en femåring i baksätet. Ursinnig, sur och med outtömliga förslag på saker jag absolut inte borde göra.

Femåringar är busiga. De kan inte hjälpa det. Men femåringar ska inte köra bil.

Att möta sin ilska — att faktiskt se den, lyssna på den en sekund och säga "ja, jag hör dig" — det är inte att ge upp ratten. Det är tvärtom att behålla den.

Det bästa med allt detta? Det är en träningsbar färdighet.

Du och jag föds inte med emotionellt självledarskap. Du lär dig det, precis som du lär dig allt annat som är värt att kunna.

Det börjar med att märka. Märka lite tidigare. En sekund, ett andetag, ett ögonblick — det är tillräckligt för att gå från reaktion till val.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se