Det börjar alltid i dig, eller?

Jag har föreläst i över 24 år. Och om det finns en sak som slår mig varje gång — oavsett om jag står inför ett IT-bolag, en kommunal förvaltning eller ett sjukhus — är det den här: vi pratar ständigt om ledarskap, men vi glömmer alltid det viktigaste av allt - ledarskapet av oss själva.

Inte för att vi inte bryr oss. Utan för att det är lättare att se vad alla andra behöver göra annorlunda.

Vad händer i mig?

Det finns ett koncept jag återkommer till gång på gång, både på scen och i livet: det som händer i mig händer snart mellan oss.

Det är nästan löjligt enkelt. Och ändå förändrar det allt.

Om jag går in i ett möte full av irritation och inte märker det — så kommer den irritationen att synas. I hur jag svarar. I hur jag lyssnar. I vad jag väljer att säga, och vad jag väljer att tiga med.

Och ingen runt bordet vet varför stämningen känns lite sned. De vet bara att den gör det.

Kontrollera eller leda?

Här gör många misstaget. De tror att självledarskap betyder att man stänger av sina känslor. Att man alltid ska vara lugn, rationell och opåverkbar.

Det är inte det.

Självledarskap handlar om att märka vad som händer i dig — och sedan välja hur du vill agera. Inte reagera automatiskt, utan agera med intention.

Du är föraren i bilen. Känslorna sitter i baksätet. De har full rätt att vara med på resan. Men de ska inte ta ratten.

Var börjar vi?

Börja med en enkel fråga i morgon. Inte en stor förändring, inte ett program.

Innan du kliver in på ett möte eller in i ett svårt samtal — fråga dig: vad händer i mig just nu?

Det räcker. Det är hela steg ett.

Och du hade rätt — det kan låta litet. Men det lilla steget är det enda som faktiskt leder vidare.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se