Fnurrans tre frågor

När min äldsta dotter, snart 22 år, var i 6-års åldern lärde hon mig något väldigt, väldigt bra. Jag hade hämtat henne på skolan och vi stod i hallen. Stämningen var väl inte på topp, kommer ihåg att jag var trött men framför allt hungrig.

Plötsligen stannade hon upp, satte händerna i sidan, tittade skarpt på mig och sa bestämt; “nej pappa, nu måste vi äta något för nu pratar vi med dom hårda bokstäverna!”. Älskade barn, haha … Så sant. Medan vi tyst satt och käkade vårat lilla mellanmål reflekterade jag på situationen. Vad hade jag lärt mig nu? Och någonstans i mig landade något, som jag sedan dess kallat det “Fnurrans tre frågor”.

Tänk så här …

OM det är en fnurra på tråden, dvs en irritation, meningskiljaktighet eller allmänt tjurigt - då ska jag ställa mig tre frågor:

• är jag trött?

• är jag stressad?

• är jag hungrig?

Om svaret är JA på EN av de frågorna så tar jag INTE diskussionen. Livet har lärt mig att det blir ju ändå inte bra. Oftast leder det till ÄNNU mer tjaffs och dålig stämning.

Och under åren som gått har jag ofta tänkt i tacksamhet över det min äldsta dotter lärde mig och all den ENERGI jag och de omkring mig sparat på användandet av “Fnurrans tre frågor”.