Jag är Ingenting

Som föreläsare får man ofta frågan om hur man vill bli introducerad. Och det är självklart viktigt i många fall att titlar, namn och bakgrunder stämmer. Men jag brukar säga att det räcker att säga mitt namn och att jag är INGENTING. De flesta tror då att jag skämtar, men icke … Jag är nämligen INGENTING. Tänk detta ENORMA universum. Alla miljarder (!) år som allt hållit på och vilken söt men jätteliten planet vi spenderar våra liv på. Och vilken galet kort tid homo sapiens har funnits. Samtidigt som vi är en flockvarelse så är det självklart viktigt att vara något av betydelse i flocken, gammalt tänkande men hela hjärnan är inte så uppgraderad. Så självklart är det, i det avseendet, viktigt med titlar, specialkompetenser etc.

Men vad händer då med publiken när de blir introducerade till en föreläsare som är “Ingenting”?

Jo, deras tankar stannar i nyfikenhet, istället för att ta en riktning eller placera mig i något fack.

För mig är det större, och mer praktiskt, att vara INGENTING istället för att vara förminskad av åhörarnas personliga erfarenheter och egna premisser. Det ryms nämligen VÄLDIGT mycket i att vara Ingenting.