I januari 2009 flyttade en liten italiensk vinthund in i mitt liv. Han hette Tage — för jag heter ju Hasse, och den som fattar den referensen vet redan att vi delar både ålder och humor.
Tage hade två lägen: hundra procent aktion eller hundra procent vila. Ett skifte på 180 grader som kunde ske på några sekunder. Stor igenkänning, minst sagt.
Läromästaren med det korta minnet
Någon sa att Tage hade ett närminne på 1,2 sekunder. Barnen retade mig och sa att han ändå hade bättre närminne än jag. De hade rätt.
Men det där korta minnet visade mig något stort: hur bra livet är när man är nyfiken, aldrig långsint, tydlig med sina behov och bekräftar den man älskar med uppriktig glädje. Vi fick över fjorton år ihop.
Den sista dagen
Jag hade lovat honom att finnas där, också den dagen hans kropp inte orkade mer. Den dagen kom. Han somnade lugnt i min famn, i en famn av värdighet och villkorslös kärlek.
På vägen hem kände jag en bekant hand på axeln. Min medresenär Sorgen, som annars sitter tyst på platsen bakom mig, var med mig hela vägen. Det var skönt att hon var där.
Sorg har fler skepnader än vi tror
Sorg är inte bara det som kommer med en förlust vi väntat oss. Den kommer också med diagnoser vi inte valt, med en kropp som plötsligt inte orkar det den brukade, och — i mitt liv tidigare i år — med ett samtal klockan 23:15 om en nära vän som avslutat sitt liv efter år av mörker han bar mest själv.
Om du känner igen dig i det mörkret just nu: du förtjänar hjälp, och den finns. Det är precis lika självklart som att söka hjälp för ett brutet ben.
Passageraren jag inte visste fanns
Sorgen visade mig en annan medresenär jag aldrig lagt märke till förut. På passagerarplatsen, med blicken rakt ut mot vägen, satt Kreativiteten. Hon kör aldrig bilen. Men hon tar emot det som gör ont och gör om det till något nytt. Ilskan har blivit musik i mitt liv. Sorgen har blivit ord.
För länge sen skrev hon en lapp jag lovat att alltid bära med mig: ”Sorg är inget du upplever, det är något du genomlever. Du är okej som den du är. Du är värdefull. Det finns en massa människor du inte träffat än som kommer älska dig.”
Jag bär den fortfarande.
— Hasse Carlsson | hassecarlsson.se