Soundchecken ingen sätter i kalendern

Det sägs att någon en gång frågade bluesmusikern B.B. King vad som krävdes för att få vara med i hans band. Svaret ska ha lytt ungefär: ”Först måste han vara en god människa. För det andra måste han vara en god människa. För det tredje måste han vara en god människa. Och sen — om han kan spela också, är det en bonus.”

Våra sociala och emotionella förmågor är tydligen viktigare än vi tror. Även i ett band.

Det som faktiskt bestämmer kvällen

Det publiken upplever på scenen ikväll avgörs inte när ridån går upp. Det avgörs långt tidigare, i en tom lokal med flimrande lysrör — under soundchecken.

Där spelar vi inte för applåder. Där gör vi det riktiga jobbet: vi lyssnar, justerar, ställer krav och tar emot krav. Soundchecken är inte en förberedelse för jobbet. Den är jobbet.

Två sätt att göra det garanterat fel

Alternativ ett: vara abstrakt. ”Det låter skit.” Vad ska ljudteknikern göra med det?

Alternativ två: leka domstol. Peka finger, döma, skylla på "att det sitter i väggarna". Ja, vi vet - Det blir katastrof.

Tre ord som ändrar allt

Tricket är enkelt, men sällan lätt: vi kommer överens om att prata utifrån vad som blir bäst för helheten. Och då börjar meningarna med ”jag upplever att…”

Ingen i hela världen kan säga att någon ”upplever fel”. Och just där, i den där meningen, hamnar vi äntligen på den gyllene platsen — där vi pratar om våra behov istället för att döma varandra.

Jag blir inte sur på blåssektionen för att de ber mig sänka gitarren på scen. Jag vet att det gör oss alla bättre. Totalen.

Din egen soundcheck

Nästa gång ett möte känns fastkört, testa att byta ut ”systemet är trasigt” mot: ”jag upplever att vi kört fast här — vad är våra behov, var och en?”

Det är inte mjukt. Det är det mest konkreta verktyget jag känner till för att gå från att jobba samtidigt till att faktiskt jobba ihop.

— Hasse Carlsson  |  hassecarlsson.se