Efter en föreläsning kom en kvinna fram till mig och frågade om hon fick ställa en fråga. Vi satte oss på första raden i den tomma konferenslokalen.
Hon berättade om svartsjukan. Inte som en känsla hon då och då kände. Som något som bodde i henne och ville henne illa. Fick henne att tänka saker hon inte ville tänka, säga saker hon inte ville säga och - göra saker hon inte ville göra.
”Men du vet ju hur det är”, sa hon. ”Du måste förstå det här.”
Jag sa som det var: ”Jag vet inte hur det är. Men jag vet vad det är.”
En förmåga med ett krångligt namn
Det hon bland annat saknade i de stunderna kallas mentalisering — förmågan att se sig själv utifrån och andra inifrån. Utan den förmågan är det bagaget som kör bilen. Det viskar sina instruktioner till ilskan i baksätet, och ilskan lyder.
Tänk dig en förare med ögonbindel. Han har inget elakt uppsåt. Han är inte dum i huvudet. Han ser bara ingenting av det som faktiskt finns där. Ändå kör han vidare. Med fruktansvärda konsekvenser för de som kommer i hans väg. Ta bara alla, både de drabbade och förövarna, som inte ens vet vad tex psykiskt våld ens är …
Vem bestämmer vad som är styrka?
Här kommer jag, som den priviligierade vite man jag är, med en observation jag inte är särskilt stolt över: vi män är överrepresenterade i statistiken över våld — hemma, på krogen, på fotbollsmatchen. Vi skadar oss på jobbet som ingen annan. Vi avslutar våra liv som ingen annan.
Och ändå är det ofta just de män som väljer den lätta vägen — att vara elaka, att dominera — som håller i taktpinnen när det gäller att definiera vad styrka faktiskt är.
Men fundera på det här: att gå emot gruppen när något orättvist sker. Att ställa sig på den drabbades sida även när gruppen blir hotfull tillbaka. Att hålla fast vid sin linje ändå.
Det är en bedrift. Det är styrka. Bara att den sällan smäller lika högt som att bestiga ett berg.
Att ta av sig ögonbindeln
Det kräver mod, för det du ser kan vara svårt. Men det är just där mentaliseringen börjar — och en frisk känsla av att du är värdefull, oavsett vad andra tycker eller vad du presterat, är det bästa vaccinet mot att behöva kontrollera någon annan.
Vad skulle hända om ditt självledarskap gav dig förståelsen och verktygen (läs; superkraften) att vara snäll?
— Hasse Carlsson | hassecarlsson.se