Historien om cykelpedalen
Det var en sommarkväll som inte ville ta slut. Grillen fräste, tallrikarna var dukade, alla var mätta och glada. Och mitt i alltihop satt jag och tänkte på en sak som ingen annan vid bordet visste om: bonussonens cykelpedal var trasig, och sportbutiken stängde om trettio minuter.
Jag reste mig, tittade på barnen och sa: ”Ska vi svänga förbi och fixa en ny pedal?” De nickade glatt. Jag vände mig mot mitt ex, som satt försjunken i sin sista tugga, och sa: ”Vi kommer strax, my love.” Och så åkte vi.
Kontoret som vaknade för sent
Jag brukar säga att min hjärna har för många kontor öppna samtidigt. Ett av dem — det entusiastiska, lösningsivriga kontoret — hade precis tagit ett beslut helt själv. Först när vi suttit i bilen några minuter vaknade ett annat kontor och viskade: det här blev nog inte så bra.
Jag frågade bonusdottern i backspegeln om hon trodde att hennes mamma tyckte det var en dålig idé. Hennes lyfta ögonbryn gav mig svaret jag inte ville ha.
Det som hände sen är det viktiga
Vi kom hem till en minst sagt upprörd mamma som burit in alla tallrikar själv. Jag bad om ursäkt. Och det hon sa då är anledningen till att den här historien finns i min bok och inte bara i mitt dåliga samvete.
Hon sa inte att jag var typisk, dum eller ”som vanligt”. Hon kopplade inte ihop mitt handlande med den jag är. Hon var glasklar med vad hon kände — arg, ledsen, besviken — och frågade sedan, ärligt nyfiken: ”Vad var din upplevelse? Hur gick dina tankar?”
Hon reagerade inte. Hon valde hur hon ville agera. Mitt i sin egen upprördhet.
Det är där det börjar
Jag trodde länge att självledarskap handlade om att aldrig göra fel. Det gör det inte. Det handlar om vad som händer i sekunden efter du inser att du gjorde fel — och om att en annan människas lugna, tydliga sätt att möta en konflikt faktiskt kan leda dig tillbaka till ansvar, istället för att jaga dig in i försvar.
Nästa gång du kliver in i en situation där ett av dina egna ”kontor” redan bestämt sig för något — fråga dig, gärna innan du kliver in i bilen: vad är det som händer i mig just nu, egentligen?
Det är litet. Men det är hela steg ett.
— Hasse Carlsson | hassecarlsson.se