Död åt positivitetsindustrin

Nej, det där mantrat “tänk positivt, så blir ALLT bra” - det funkar INTE på mig.

Kan ju villigt erkänna att det hade varit väldigt smidigt om så varit fallet, men …

Det funkar inte så. Varken universum eller våra hjärnor. Hade det funkat hade vi inte haft några sjukhus, inget missbruk, inga skilsmässor osv osv. Men vad är det jag säger då? Att allt “livet är en svår tid, sen dör vi”? Nej, tack och lov. Min stora lycka är att jag har haft förmånen att fått träffa många hjältar och fantastiska läromästare i mitt liv. Och här måste lyfta upp de underbara barnen när jag jobbade inom särskolan som lärde mig vikten av en positiv INSTÄLLNING. Det är något HELT annat än “tänk positivt så blir ALLT bra”. En positiv inställning förnekar inte skiten i livet. En positiv inställning löser inte allt och ger inga garantier för att allt ska bli så som vi själv vill. Men det ger en RIKTNING. Ett FOKUS. Och vi vet att “det vi fokuserar på, det växer”. Så en mening som alltid smyger omkring i min själ är “det är alltid NÅT som är bra”. Vilket INTE betyder att skiten i livet försvinner, men det eländiga skymmer inte min himmel. Och det där lilla som jag kan njuta av mitt i eländet kan ingen ta ifrån mig. För livet är inte rättvist, inte speciellt begripligt men samtidigt helt fantastiskt ibland. Men - det är alltid NÅT som är bra …

Jag är Ingenting

Som föreläsare får man ofta frågan om hur man vill bli introducerad. Och det är självklart viktigt i många fall att titlar, namn och bakgrunder stämmer. Men jag brukar säga att det räcker att säga mitt namn och att jag är INGENTING. De flesta tror då att jag skämtar, men icke … Jag är nämligen INGENTING. Tänk detta ENORMA universum. Alla miljarder (!) år som allt hållit på och vilken söt men jätteliten planet vi spenderar våra liv på. Och vilken galet kort tid homo sapiens har funnits. Samtidigt som vi är en flockvarelse så är det självklart viktigt att vara något av betydelse i flocken, gammalt tänkande men hela hjärnan är inte så uppgraderad. Så självklart är det, i det avseendet, viktigt med titlar, specialkompetenser etc.

Men vad händer då med publiken när de blir introducerade till en föreläsare som är “Ingenting”?

Jo, deras tankar stannar i nyfikenhet, istället för att ta en riktning eller placera mig i något fack.

För mig är det större, och mer praktiskt, att vara INGENTING istället för att vara förminskad av åhörarnas personliga erfarenheter och egna premisser. Det ryms nämligen VÄLDIGT mycket i att vara Ingenting.

“Det är nog fel på mig”

Vet inte hur många gånger jag suttit i individuella samtal med personer som varit modstulna, jätteledsna och förtvivlade över sig själva och sin situation i livet. Och de säger nästan alla samma sak; “det är nog fel på mig”, eller “jag är nog sjuk på nåt vis”.

Jag förundras över hur fort vi människor tappar vår orientering på världen omkring oss. Hur fort vi hamnar i övertygelsen om att “det är säkert bara JAG som har dom här problemen, alla andra verkar ju ha sådan koll och vara så lyckliga”.

Men det är lika befriande varje gång jag får möta deras tankar med: “nej, det tror jag inte alls”. De blir alltid lika förvånade och säger: “va, hur menar du?”. “Jo”, säger jag och fortsätter, “du har det tufft nu. Det är inget fel på DIG. Du har eller har haft en extremt tuff period bakom dig”.

Jag tänker många gånger på min första bil, en Volvo Amazon -65. Åh, vad jag älskade och hatade den bilen. Mest älskade, men … Det var EN sak jag lärde mig tidigt; när den RÖDA lampan lyste, då var det bara EN sak som gällde - STANNA bilen. Den läckte nämligen olja nåt otroligt. Och en motor utan olja, ja den skär och då är det över. Så det var ju aldrig att den röda lampan lyste och jag eller någon annan sa; “äsch, vi kör tio mil till, så har det nog lugnat sig”. För vi alla visste att en sådan bilmotor havererar utan olja. Enkelt.

Men är det inte lite märkligt då att vi människor hanterar oss själva lite minst sagt märkligt när den “röda lampan” lyser inom oss? När vår hälsa och vårt välbefinnande tänder röda lampan för att vi verkligen behöver stanna upp - DÅ, säger vi; “nej, jag kör lite till så går det säkert över”. Och så hamnar vi i något samtal, helt förstörda, och säger; “det är nog något fel på mig”.

Nej, min vän, du har det jobbigt nu. Kanske dags att gå i depå och få service? Den röda lampan brukar slockna då …